Har du kollat dig själv i spegeln?

Förändringen sker sällan över en natt. Man vänjer sig. Man ser sig själv i spegeln varje morgon och tänker inte särskilt mycket på det.

Jag tror att det fungerar ungefär likadant med företag.

Företag förändras hela tiden. Nya människor kommer in. Erbjudandet utvecklas. Kunderna förändras. Ambitionerna växer. Kanske har man gått från att vara en sorts företag till att faktiskt vara något annat. Men varumärket hänger inte alltid med.

Man fortsätter att beskriva sig på samma sätt. Använda samma argument. Samma visuella uttryck. Samma gamla kostym. Inte för att den nödvändigtvis är dålig, utan för att man vant sig vid den.

Det är där jag tycker att strategiskt varumärkesarbete blir riktigt intressant.

För ibland handlar det mindre om att uppfinna något nytt och mer om att stanna upp och våga se på sig själv med nya ögon.
Vilka är vi idag? Vad har förändrats? Vart är vi egentligen på väg?

Först när man har svar på de frågorna är det dags att öppna garderoben. Det är därför jag tycker att det blir fel när ett varumärkesarbete börjar med logotyp, färger eller typsnitt. Det är lite som att gå och köpa en ny kostym innan man vet vart man ska. Det visuella uttrycket ska vara en konsekvens av strategin.

Men strategin innebär också val. Om vi vill vara något måste vi ibland välja bort något annat. Om vi vill ta en ny position behöver det märkas, inte bara i kommunikationen utan också i hur vi faktiskt beter oss. Precis som med kläder räcker det inte att den nya kostymen passar den vi är idag. Den behöver också ge utrymme för den vi vill bli.

Ett starkt varumärke kan tydliggöra riktningen, samla människor kring en gemensam bild och hjälpa organisationen att ta steget från vilka vi är till vilka vi vill bli.

Man behöver erkänna för sig själv att den gamla kostymen, hur väl den än har tjänat oss, inte längre passar.

Här kommer kanske den jobbigaste insikten. Vi som arbetar med de här frågorna är inte ett dugg bättre på att se oss själva utifrån. Det är lätt att lägga all kraft på kunderna, fortsätta som vanligt med det egna och tänka att vi tar tag i det senare. Det gjorde vi också.

Men nu har vi tittat oss själva i spegeln.

Har du?